Blogga Om Lite Av Varje

Virginia Woolf

19 jun 2017

Till den bok jag nu håller på med behövde jag läsa Mot fyren av Virginia Woolf. En märklig läsupplevelse får man säga. Hade jag inte vetat att det är en modern klassiker vet jag inte om jag orkat läsa mer än sådär fem sidor. Men det var nog värt besväret ändå. Det är det alltid med böcker som ger en något att fundera på efteråt.

Det första jag tänker på är formen. Hennes sätt att skriva liknar ingen annans. Ibland är hon en tankeläsare som går ut och in i personernas huvuden som det behagar henne. Ibland är hon målaren, som är helt upptagen av naturskildringar och som bara omnämner dramatiska händelser i en parentes.

Men vad handlar boken om egentligen? En självupptagen man som ständigt behöver bekräftelse från män, kvinnor och barn omkring honom? Eller en stark kvinna som gärna låter honom tro att han är viktig? Och vilken roll spelar den tredje kvinnan, konstnären som verkar bryta mot alla könsnormer?

Själva konceptet, en självupptagen man, en kvinna som som ser som sin uppgift att få honom att tro att han är viktig, och en ö i havet med en fyr, fick mig att tänka på en annan bok: Pappan och havet, av Tove Jansson. Så nu har jag börjat läsa den också.

För det var en egenhet hos mrs Ramsay att hon alltid ömkade männen som om de saknade någonting – men aldrig kvinnorna, som om de tvärtom ägde någonting. Meningen är tagen ur Mot fyren men kunde lika gärna stått hos Jansson.

Någon annan som har läst Mot fyren och har synpunkter?

Mininovell: Yttersta beviset

25 dec 2016

Tidningen "Skriva" utlyser i varje nummer en novelltävling. Det ska vara en mininovell, högst 4000 tecken, på ett speciellt tema.

Detta var mitt bidrag på ämnet "Buren."

yttersta-beviset.pdf

Bird on a wire

10 dec 2016

Mera Leonard Cohen. Här är min översättning av Bird on a wire.

Som en sparv på en tråd

Som en sparv på en tråd
Som en tiggare utan råd
Har jag sökt i mitt mörker efter dig
Som en mask på en krok
Som en riddare i nån gammal bok
Har jag sparat mina skatter blott för dig

Jag vet, du ville ha en annan man
En sån som jag nog aldrig kunde bli
Och om jag varit otrogen ibland
Var det aldrig, aldrig emot dig

Som en nyfödd utan liv
Som ett odjur fällt i strid
Har jag skadat den som sträckt sig efter mig
Men jag svär med min sång
det har hänt en sista gång
Jag har sparat mina skatter blott för dig

Men tiggaren pekade på mig och sa
”Man kan inte alltid få det man vill ha”
En vacker kvinna log mot mig och sa
”Det du begär, det ska du också ta.”

Som en sparv på en tråd
Som en tiggare utan råd
Har jag sökt i mitt mörker efter dig

Famous blue raincoat

25 nov 2016

Leonard Cohen. Ständig följeslagare i minst fyrtio år. Så oändligt saknad. Här är min översättning av Famous blue raincoat. Använd den gärna , ni som sjunger ibland.

 

Din fina blå trench-coat   (Famous blue raincoat)

Fyra på morgon, jag skriver till dig

Medan höstregnet strilar, jag fryser som satan

Stan kan va kall men jag gillar att bo här

Ljusen, musiken och skratten från gatan

Det sägs att du byggt dig ett hus långt ute på landet

Kan du hålla dig upprätt än

Har du nånting att leva av?

 

Men Jane kom förbi med en lock av ditt hår

Som hon fick samma kväll som du for

Då du äntligen skulle bli fri

Blir du någonsin fri?

 

Sist när vi sågs var du härjad och sliten

Din fina blå trench-coat var  trasig och liten

Du vänta vid tågen och sa ”hon är sen”

Men du gick alltid hem utan Lili Marlene

Så du bjöd in min kvinna till din ensamhets rum

Och när hon kom hem var hon sluten och stum

 

Jag ser dig än med ditt yviga hår

Så typiskt- en ros och en tår

Tyst! Hon vaknade nyss

Hon sänder en kyss

 

Men vad kan jag säga, vad kan jag göra

Min broder, jag hatar dig än

Kanske jag saknar dig, kanske förlåter dig

Jag är glad att jag fick bli din vän

Men om du kommer förbi

Här hos Jane och hos mej

Ska din fiende sova

Och hans kvinna vara fri

 

Men tack för det tunga du tog ur hennes blick

Jag borde ha ansträngt mig mer

Men jag trodde nog inte det gick

Ja, och Jane kom förbi med en lock av ditt hår

Som hon fick samma kväll som du for

Då du sa att du skulle bli fri

Sköt om dig. Vi ses.

Kenta, Billy och jag

27 jul 2016

Jag ser att Idrottsförlaget ger ut en bok om fotbollsbröderna Kenta och Billy Ohlsson, legendariska spelare i Hammarby. Det väcker minnen från min barndom i Bagarmossen. Det här stycket skrev jag för DN för 18 år sen men det har väl fortfarande intresse.

kenta-och-jag.pdf

Mininovell

21 jun 2016

Tidningen "Skriva" utlyser i varje nummer en novelltävling. Det ska vara en mininovell, högst 4000 tecken, på ett speciellt tema. Detta är mitt bidrag på temat "stenhård."

 

vantrummet.pdf

Mininovell

23 apr 2016

skulden.pdf

Tidningen "Skriva" utlyser i varje nummer en novelltävling. Det ska vara en mininovell, högst 4000 tecken, på ett speciellt tema.

Detta var mitt bidrag på ämnet "Skurk."

Anitas glögg

8 jan 2016

Vår vän Anita Bodin i Grangärde gick bort i december. Varje år brukade vi få en flaska av hennes fantatstiska glögg. Nu gör vi den själva och tänker på henne. Här är receptet:

5 l svagdricka

2,5 kg socker

1 påse kardemummakärnor

3 påsar hela nejlikor

1 bit ingefära

1 st torkad pomeransskal

5 potatisar

500 g russin

50 g jäst (se nedan)

Oanständigt?

29 dec 2015

Så här års står träden nakna.

Gott Nytt År!

Jag mötte Uffe

17 dec 2015

 

En söndagsmorgon för många år sedan såg jag en annons i tidningen: Ulf Lundell signerar sin nya skiva. Signeringen skulle äga rum i en skivaffär på Söder kl 11 och eftersom det var en ganska liten annons tänkte jag att det nog inte skulle vara så många som sett den. På vägen dit gladde jag mig åt att äntligen få träffa min idol och tänkte på allt vi skulle ha att säga varandra. När jag kom fram strax före elva ringlade sig kön två varv runt kvarteret! Nåja, jag ställde mig där och fortsatte att tänka på vad jag skulle säga. Kanske något om vilka låtar jag gillade bäst och så lite konstruktiv kritik av hans senaste bok. Möjligen också ett tips till hans nästa konsert.
När jag äntligen stod framför idolen tittade han upp med en sur och morgontrött blick. Jag fick tunghäfta, kunde bara öppna och stänga munnen som en fisk som hamnat på land. Han skrev ”Till” och tittade irriterat på mig igen för att få veta vem som skulle ha skivan. ”Jag heter Dan” pep jag fram till slut.

Publicerat i DN den 4/12. Här är beviset: