Inledningen

Så här börjar boken om Rita:

I en gräddvit Merces Benz sitter Rita Sjöman. En, som det brukar heta, parant kvinna, dryga sextio år, kortklippt blont hår med mörkare slingor. Hon har en vacker sidensjal runt halsen och ett par exklusiva glasögon uppskjutna i pannan. För en stund sedan har hon fått ett mobilsamtal som för alltid ska förändra hennes liv. Nu är hon på väg från Stockholm till Göteborg. Hon trycker pedalen hårt mot bilens golv, allt fortare rullar hjulen, långt över gällande hastighetsbegränsning.

--------------------

Det är ännu tidigt på morgonen och få bilar på vägen. Morgonsolen torkar frosten från vägbanan och tvingar henne att dra ner solglasögonen. Rita kör för fort men hon bryr sig inte om det. Bara jag inte kommer för sent, tänker hon. Hon vet inte vad som väntar henne vid resans mål, vill inte tänka på det, tänker i stället på hur hon hamnade här. Det där som kallas liv, var det det som tog mig hit?

Hjul som rullar. För hennes inre rullar hjulen bakåt, söker efter något, närmar sig de där åren, dagarna, då allt avgjordes, då livet tog en ny vändning. När började det? När hon var nio år och de flyttade till Sverige? De hade ingen bil då, hade aldrig känt farten, hört det susande ljudet av breda däck som smeker asfalten i förbjuden hastighet. Det skulle komma en bil till familjen så småningom men det tog många år.

 

Frågan är nu: blir ni sugna på att läsa vidare i en bok som börjar så?

10 nov 2017