Jag mötte Uffe

 

En söndagsmorgon för många år sedan såg jag en annons i tidningen: Ulf Lundell signerar sin nya skiva. Signeringen skulle äga rum i en skivaffär på Söder kl 11 och eftersom det var en ganska liten annons tänkte jag att det nog inte skulle vara så många som sett den. På vägen dit gladde jag mig åt att äntligen få träffa min idol och tänkte på allt vi skulle ha att säga varandra. När jag kom fram strax före elva ringlade sig kön två varv runt kvarteret! Nåja, jag ställde mig där och fortsatte att tänka på vad jag skulle säga. Kanske något om vilka låtar jag gillade bäst och så lite konstruktiv kritik av hans senaste bok. Möjligen också ett tips till hans nästa konsert.
När jag äntligen stod framför idolen tittade han upp med en sur och morgontrött blick. Jag fick tunghäfta, kunde bara öppna och stänga munnen som en fisk som hamnat på land. Han skrev ”Till” och tittade irriterat på mig igen för att få veta vem som skulle ha skivan. ”Jag heter Dan” pep jag fram till slut.

Publicerat i DN den 4/12. Här är beviset:

17 dec 2015