Väntans tider

Ditt manus är klart. Världen väntar på ditt mästerverk. Efter att noga ha gått igenom förlagen utser du ett antal som ska få äran att slåss om rättigheterna. Du ratar några andra som mest verkar ge ut skräpböcker. Naturligtvis skickar du bara till dem som vill ha manuset per mail. Inte ska du behöva lägga ut pengar på utskrifter och porton.

Du hinner knappt trycka iväg mailet förrän det rasslar till i inkorgen. ” Tack för att du skickat ditt manus till oss! Vi kommer att titta närmare på det så snart vi hinner och hoppas kunna lämna ett besked till dig inom tre månader.” Det är ett automatiskt meddelande men ändå! Det är din första korrespondens med det stora förlaget och stolt arkiverar du det.

Sen börjar den långa väntan. Dom sa visserligen tre månader, men, tänker du, dom kommer att kasta sig på mailen direkt dom läst. ”Vi måste få den här författaren innan någon annan tar honom.” Du börjar kolla din mail varje timme. Varje halvtimme. Varje kvart. Kanske ringer dom i stället. Du har din telefon påslagen dygnet runt från och med nu (vem vet: redaktörer kan ju jobba natt också).

Efter några veckor kommer faktiskt ett mail. ”Tack för ditt manus… passar inte in i vår utgivning… lycka till.” Äsch, just det där förlaget trodde du ju inte riktigt på ändå. Så småningom kommer ytterligare ett med liknande innehåll. Du förstår nu att det är de förlag som tar god tid på sig som är något att satsa på.

Det går två månader. Det går två och en halv. Det går tre. Du läser om de automatiska svarsmailen. Några skrev ju tre till fyra månader. Men någon skrev faktiskt två till tre. Borde man stöta på? Bara kolla att det kommit fram. Du skickar ett mail för att fråga om de fått ditt manus men får, till din förvåning, samma svarsmail som förra gången: ”Tack för att du skickat…”

Du förstår nu att det kan ta tid att smälta ett sånt här mästerverk. Förmodligen går ditt manus runt på förlaget och de är så imponerade att de inte kommer sig för att svara. Men nu kommer faktiskt några svar. De är av typen ”passar inte in… lycka till…” Det går fyra månader. Det går fem. Flertalet av de förlag du skickade till har inte svarat alls. Du anar att det är din mail som har krånglat, de har förmodligen inte fått manuset. Du prövar att ringa. Inga svar.

Efter sex månader tar du fram lista på förlag igen. Dom där snobbiga finförlagen är faktiskt inget att bry sig om. Du hittar flera förlag som du borde tänkt på direkt. Även en del som vill ha utskrifter. Kan vara värt att satsa på, faktiskt.

Det går en månad. Det går två…

 

6 apr 2020