Ritas Blogg

Flyktingkatastrof för vem?

11 maj 2018

Djupdykning i tidningsarkiven är intressant. 1992 pågår kriget i f.d. Jugoslavien och flyktingar kommer hit. Som nu, gömda under lastbilar, stoppade av en återupprättad gränskontroll mot Danmark? Inte alls. Eftersom de är välkomna kan de komma i egna bilar eller med flyg eller bussar som de köpt biljett till.

4 juni 1992 läser jag i DN att regeringen förbereder en speciell lagstiftning för att inte behöva bereda varje flyktingärende för sig. Det handlar inte om att ge avslag snabbast möjligt utan tvärtom, flyktingarna betraktas som ”ett hjälpsökande kolllektiv.” Efter att de registrerats ska de få möjlighet att vistas och arbeta i landet, i väntan på asylprövningen. För att kunna ordna fram sovplatser får myndigheterna rätt att rekvirera idrottshallar, skyddsrum mm. 1000 flyktingar inkvarteras i ett hastigt uppslaget tältläger på regementets övningsfält i Eksjö. Det fungerar. De värnpliktiga hjälper till med tälten. Eksjöborna lämnar in kassar med barnkläder.

Hur många flyktingar rör det sig om? Invandrarverket planerar för ca 30 000 per år men kan skaka fram ytterligare 20 000 om det behövs. ”Där går smärtgränsen.” Jämför det med att Löfvén anser att 14 000 är ”rimligt” idag. Totalt beviljade Sverige 82 000 uppehållstillstånd för jugoslaviska flyktingar under 90-talet. Ingenstans läser jag dock om att det här var en ”ödesfråga för Sverige” som moderatledaren säger idag, eller att vi på något sätt skulle stått inför en katastrofsituation. Katastrofen fanns inte här utan i Bosnien.

(Nu kanske ni undrar vad det här har med Rita att göra. Som jag skrivit tidigare blev de flesta av oss på något sätt berörda av kriget i Jugoslavien. För Rita och hennes familj blev konsekvenserna stora. Men det får ni veta mer om när ni läst boken).

Jag kan inte sluta tänka på 1991

3 maj 2018

Vi som föddes efter 1945 fick höra att vi levde i en efterkrigstid. Inte mellankrigstid, inte förkrigstid utan just tiden efter krigen.

Ett år att minnas

27 apr 2018

För att kunna resa framåt i tiden med Rita och Pierre tar jag mig själv bakåt. Med hjälp av digitala tidningsarkiv har jag kommit fram till 1991 och häpnar!

Den nya tekniken

20 apr 2018

Pierre är tidigt ute med att förstå den nya teknikens möjligheter. Ungefär 1983 utspelar sig denna scen, då han försöker förklara för Rita som sitter och redigerar manuskript:

Plötsligt så ringde ju telefonen

13 apr 2018

”Plötsligt” är ett ord som används alldeles för ofta i böcker.

Möt Shakti!

6 apr 2018

Det är dags att presentera Shakti, ett litet rödhårigt mirakel, född 1987. Redan som baby får hennes kraftigt röda hår människor att förundras. Namnet är hindi och betyder styrka.

En generationsroman?

30 mar 2018

Vad hände med de här personerna sen? Många läsare frågade mig om det efter att ha läst min bok ”Pytt i panna över ett avslutat sextiotal”, om några ungdomar vid tiden runt 1970. Jag var inte så road av tanken på att skriva en fortsättning, däremot fastnade jag för själva frågan: vad hände sen med oss som var unga och radikala i slutet av sextiotalet?

Det handlar om klass

21 mar 2018

Historien om Rita och Pierre. Hon, barn till invandrade finlandssvenska arbetare. Han, uppvuxen på Östermalm med ett von i namnet som han tagit bort. Så här kan det låta mellan dem när han frågar om hennes uppväxt:

”Det var inte så att vi var fattiga. Inte på pengar.”

”Hur menar du?” 

På tunn is

9 mar 2018

 

Det går långsamt med skrivandet just nu. Det beror på att jag inte riktigt vet som ska hända. En del författare gör noggranna synopsis innan de börjar skriva. De går igenom scen för scen, dess syfte, vilka som är med, vad som ska hända. Så gör inte jag. Det blir onekligen mer spännande så här, det känns som om jag går på tunn is, tar ett steg i taget, försiktigt, känner efter om det håller.

Research

2 mar 2018

Research är en rolig del av författarjobbet. Jag måste ju veta vad jag skriver om och helst ska det inte finnas några faktafel heller. En del författare bryr sig inte så mycket om sånt, andra är väldigt noga. Själv blir jag rätt irriterad när jag hittar fel i en bok jag läser så jag försöker vara korrekt.

Feel-badroman?

23 feb 2018

Vi är framme vid slutet av åttiotalet och det är ingen rolig tid, med Palmemordet, börskrasch och ett krig i Europa för första gången sedan andra världskriget. Inte nog med att Rita och Pierre ska behöva bekymra sig för allt detta, det krisar också för dem på det personliga planet. Riktigt svåra händelser som drabbar dem.

Hur minns ni Palmemordet?

16 feb 2018

För många svenskar är mordet på Olof Palme den mest avgörande händelsen under hela åttiotalet. Jag skriver på en bok som följer två personer från sjuttiotalet till nutid och då kan jag inte förbigå det.

Den 28 Februari 1986 hade vi ett fyrtioårskalas hemma hos oss. Under festen utbröt en livlig diskussion om Olof Palme. Några tyckte mycket illa om honom, andra försvarade honom hett. Palme var sådan, han väckte starka känslor. När tidningen kom nästa morgon läste vi att han blivit mördad, mitt under vår fest.

Nu har det hänt igen!

9 feb 2018

När jag började skriva på min förra bok, ”Brevbärarens sista möte” visste jag egentligen bara två saker: vad den skulle heta och hur den skulle sluta. Det sista jag gjorde innan jag skickade in manuskriptet var att ändra titeln och slutet!

Nu har det hänt igen. När jag började skriva på boken om Rita utgick jag från det enda jag visste säkert om handlingen, nämligen slutet. Nu har jag ändrat slutet. Bokens titel behåller jag än så länge för mig själv.

Klarar Rita Bechdel-testet?

2 feb 2018

 Ni vet det där testet som egentligen gäller filmer och som utgår från tre kriterier:

  1. minst två (namngivna) kvinnliga rollfigurer
  2. … som pratar med varandra
  3. … om något annat än män.

Det är ju inte Rita som ska klara testet, det är jag. I en författargrupp jag är med i ställde någon nyligen frågan. Jag blev tvungen att läsa igenom det jag skrivit hittills. Se här vad jag hittade:

Min bästa bok

26 jan 2018

Den här boken fick jag av min moster, författaren.

Den kommer du att ha stor glädje av när du ska börja skriva, sa hon.  Boken består av tomma blad. Jag har den bredvid sängen och så gott som varje natt måste jag gå upp och skriva i den. Av någon anledning kommer alltid de goda idéerna då. Det är intressant med skrivprocessen. Huvudet jobbar liksom med skapandet dygnet runt.

← Äldre inlägg