Ritas Blogg

En tid för löften

2 nov 2020

Rita kommer från en finlandssvensk arbetarfamilj som flyttade till Sverige i mitten av femtiotalet, när hon själv var nio år. I början av sjuttiotalet dras hon med i vänstervågen och börjar arbeta på ett tryckeri där man trycker material åt rörelsen. Där träffar hon Pierre, en charmig överklassyngling och en av företagets grundare. Han drömmer om att bli grafisk formgivare.

Det är en tid av stora samhällsförändringar och under fyra decennier får vi följa hur dessa griper in i de enskilda personernas liv, hur relationer och värderingar förändras. Sjuttiotalet blir åttiotal, Rita överger vänsterrörelsen och får jobb på ett bokförlag. Pierre gör karriär som formgivare och är tidigt ute med att förstå hur grafisk design påverkas av den nya tekniken.

Framme vid 2000-talet har Pierres dotter Shakti blivit punkare och feminist. Hon anklagar Pierre och Rita för att ha svikit sina ideal.

En roman om relationer, klass och ideal, om ett land som förändrades och om människor som förändrades med det. Det är också en kärlekshistoria om två människor som inte kan leva tillsammans men med en sällsam bundenhet till varandra.

Rita har en gång lovat Pierre att finnas hos honom den dag han verkligen behöver henne. Boken har fått sin titel av det löftet men också av sjuttiotalet som en tid av löften om en bättre framtid. En tid då allt verkade möjligt för den unga generationen.

Adjö Rita och Pierre

10 sep 2020

Så var det då klart! Mina kompisar Rita och Pierre har fått förlagskontrakt! Boken, en tid för löften, kommer att komma ut på Bokförlaget Mormor i slutet av november.

Det är nästan precis tre år sen som jag började skriva på den. Det har varit några omtumlande år och ett tag trodde jag nog inte att jag skulle kunna skriva klart den. Men det kunde jag och nu ska jag skiljas från de här vännerna. Nu är dom era, förhoppningsvis tar de plats i era huvuden precis som de gjort i mitt.

Tack alla ni som följt mig på vägen, för stöd och uppmuntran.

Nu som ljudbok!

5 maj 2020


Min bok om den försvunne Bosse Jansson har nu kommit som ljudbok, men under titeln Brevbärarens sista resa (i st för möte). Inläst av den populära uppläsaren John Pekkari. Finns på de vanligaste plattformarna eller direkt från Bokus.

Väntans tider

6 apr 2020

Ditt manus är klart. Världen väntar på ditt mästerverk. Efter att noga ha gått igenom förlagen utser du ett antal som ska få äran att slåss om rättigheterna. Du ratar några andra som mest verkar ge ut skräpböcker. Naturligtvis skickar du bara till dem som vill ha manuset per mail. Inte ska du behöva lägga ut pengar på utskrifter och porton.

Du hinner knappt trycka iväg mailet förrän det rasslar till i inkorgen. ” Tack för att du skickat ditt manus till oss! Vi kommer att titta närmare på det så snart vi hinner och hoppas kunna lämna ett besked till dig inom tre månader.”

Klar!

25 mar 2020

Sådär! Då var boken klar. Nu blir den inte bättre, hur mycket jag än redigerar. Återstår bara att få förlagen att förstå vilket mästerverk det är.  Jag har valt ut en del förlag som jag tror skulle passa bra. Jag vet att förlagen överhopas med insända manus så hur får jag dom att inse att dom behöver just mig? Jag skickar med ett följebrev där jag talar om vilket fantastiskt bra förlag det är och hur bra vi skulle passa ihop. Ungefär som en jobbansökan alltså.

Håll tummarna (och sociala avstånd!).

Hur lång är en roman?

18 mar 2020

Vet ni hur många ord en normal roman består av?  Min förra bok, ”Brevbärarens sista möte” var på 75 574 ord (435 705 tecken). Det blev 271 sidor.

”En tid för löften” har hittills 84 533 ord. Jag håller på med slutredigeringen så det kan bli lite mer eller mindre. Det skulle ge drygt 300 sidor men förmodligen blir det mer, på grund av  kapitelindelningarna.

Jag vet, kvantitet i stället för kvalitet och så vidare, men ändå. 84533 ord är väl inte så illa…

Pierre går till terapeuten

9 mar 2020

Jag har haft lite problem med Pierre. Han står inför en valsituation och jag är inte riktigt säker på hur han väljer. För att kunna beskriva det trovärdigt för läsarna måste jag också veta hur han tänker och känner i situationen. Lösningen blev att låta honom gå till en terapeut.

Vad tyckte lektören?

18 feb 2020

Jag förmodar att ni alla, precis som jag, har gått och väntat på utlåtandet från Författarcentrums lektör. Nu kom det och jag läser med spänning. Det är rätt speciellt att låta en främmande person få läsa det man skrivit. Tänk om hen inte gillar min baby (lektören och jag är anonyma för varandra så jag vet inte om det är en han eller hon. Hen vet inte heller om jag är man eller kvinna och jag funderar mycket på vad hen tror om det. Tror ni man läser en text annorlunda om man vet författarens kön?)!

Mycket kvar

10 jan 2020

En första version är färdigskriven och jag har en (preliminär) titel. Men det återstår mycket innan boken är klar. En person jag har förtroende för har läst den och kommit med synpunkter. Det jag gör nu är att skicka den till en lektör.

En bra titel?

4 jan 2020

I slutet av boken ser Rita tillbaks på sitt liv och säger:

”Du vet, sjuttiotalet, man lovade så mycket då. Hela den tiden var en tid för löften. Det skulle bli en bättre värld lovade vi. Vi skulle kämpa för rättvisa och frihet. Vi till och med sjöng det, du vet, Befria Södern: Nu vi lovar dig mäktiga Mekong. Vietnamkriget tog slut och allt kändes möjligt.”

”En tid för löften.” Är det en bra titel på en bok? Vad säger ni, vänner, skulle ni kunna tänka er att läsa en bok som hette så?

Gott nytt år för resten. Nog skulle vi behöva lite av sjuttiotalets framtidsoptimism idag.

Nyårslöftet håller!

9 dec 2019

Mitt nyårslöfte var att bli klar med boken om Rita och Pierre under 2019 och det klarar jag! Ett första utkast är klart nu. Jag har börjat redigera, det vill säga ändra, skriva om, dra ifrån och lägga till. Som Ernest Hemingway (eller om det var någon annan) sa: Skriv berusad men redigera nykter. Ett gott råd som jag alltid följer, åtminstonde den senare delen.

Hur ska det sluta?

6 feb 2019

Hej igen, alla vänner. Vi knogar på, Rita, Pierre och jag. Äntligen är 1900-talet slut, krig, kriser och elände. Dysterkvistarna som trodde att alla datasystem skulle krascha vid millennieskiftet fick fel. Hej hopp, 2000-talet, med optimism och framtidstro. Fast sen kom EU-toppmötet i Göteborg, 11 september, USA:s invasion i Irak, mordet på Anna Lindh, tsunamin…

Min författarvisa

20 sep 2018

Skapandeprocessen kan vara gåtfull. Ibland när det tar stopp framför datorn lägger jag mig på soffan och bara tänker. ”Vad gör du?” frågar min fru då, hon tror kanske att jag ligger och latar mig.

Det är då jag sjunger min författarvisa för henne:

Shakti igen

11 sep 2018

Nu får du sluta tjura, sa jag till Rita. Ta med Shakti och åk till Borgå. Att föra in Shakti i historien brukar alltid vara ett bra sätt att få henne på gott humör. Ni minns väl Shakti?

50 år sedan ockupationen av Tjeckoslovakien

22 aug 2018

Jag struntar i Rita den här veckan, hon är bara så sur ändå. Jag gör en utvikning och erinrar mig att det är precis femtio år sedan jag vaknade den där morgonen i Prag. Eller rättare sagt, blev väckt av min polska rumskompis som kom in och skrek: ”Ryssarna. Dom är här!”

← Äldre inlägg