Ritas Blogg

Motto

17 nov 2017

En bok måste ha ett motto. Jag väljer mellan tre just nu:

Ingenting har blivit som du önskade (Virigina Woolf)

Men det var längesen, ja, det var evigheter sen
nånting brann,
i alla fall nära mig (Lars Winnnerbäck)

Är det en ynnest eller en förbannelse
att ha varit ung på sextiotalet?
(Ulf Lundell)

Den sista frågan funderar Rita en del över. Det var en tid som präglade alla oss som var med. Men på vilket sätt? Jag kan nog känna igen mig lite i alla tre citaten.

 

En liten omröstning : vilket motto gör er mest sugna på att läsa boken?

Inledningen

10 nov 2017

Så här börjar boken om Rita:

I en gräddvit Merces Benz sitter Rita Sjöman. En, som det brukar heta, parant kvinna, dryga sextio år, kortklippt blont hår med mörkare slingor. Hon har en vacker sidensjal runt halsen och ett par exklusiva glasögon uppskjutna i pannan. För en stund sedan har hon fått ett mobilsamtal som för alltid ska förändra hennes liv. Nu är hon på väg från Stockholm till Göteborg. Hon trycker pedalen hårt mot bilens golv, allt fortare rullar hjulen, långt över gällande hastighetsbegränsning.

Det här är Rita

3 nov 2017

Jag har visst blivit lite förälskad. Rita Sjöman heter hon som är föremål för min låga. Tyvärr är hon kär i en annan. Han heter Pierre. Jag funderar på att ta livet av honom. Det är lätt gjort eftersom det är jag som hittat på dem, bägge två. De är huvudpersonerna i den nya bok som jag jobbar på.

Mina tidigare böcker har kretsat kring tiden runt 1970. Den här boken tar sin avstamp där men följer karaktärerna fram till våra dagar. Vad blev det av oss, vi som var unga då? Rita har vassa armbågar, det kanske krävdes för att man skulle överleva åttiotalets ”satsa på dig själv” och nittiotalet, med sina ekonomiska kriser.

Har hon sina ideal i behåll? Vem vet, jag har inte kommit så långt än. Men som sagt, jag är lite kär i henne. Mer och mer, ju mer jag skriver faktiskt. På den här bloggen kommer ni att kunna följa hur det går för oss.